Tre snabba frågor med föreläsaren Jacqueline Joo
Profile Agency representerar Jacqueline Joo, föreläsaren och relationsexperten. När Jacqueline inte står på scen och föreläser skriver hon böcker, utvecklar nytt material och syns i media (TV, radio och tidningar). Vi tog några minuter av hennes tid.
Under de senaste fem åren, vilket nytt beteende eller vana har du adderat som förbättrat ditt liv?
– Jag har både fysiska och psykiska nya vanor. – De fysiska innefattar motion och kost. Jag tränar regelbunden styrketräning och yoga, eftersom forskningen visar att det inte bara är "sunt" eller "allmänt bra" att motionera utan att det vetenskapligt bevisat faktiskt såväl dämpar ångest och stress som ökar positiva känslor och höjer energinivåerna. Jag har märkt att jag måste träna för att orka jobba och leva ett socialt liv, känslan av att inte orka träna är väldigt kontraproduktiv, för ju mindre vi tränar desto mindre orkar vi och desto mindre orkar vi då träna. Hänger du med? Nyligen har jag även infört att jag äter lite extra av antiinflammatorisk kost (Food Pharmacy har bästa tipsen!), mindre rött kött och utesluter viss mat som påverkat mina mage negativt i många år. Resultaten av detta har varit slående bra för min del! – Rent psykiskt har jag infört den extremt nyttiga vanan att säga nej till saker som jag inte vill eller mår bra av att göra, likaså har jag gjort slut med flera vänner och bekanta som ständigt stulit min energi. Det är tufft att säga nej eller avsluta relationer, för det dåliga samvetet kommer alltid som ett brev på posten, men på lång sikt är det väldigt gynnsamt. Och vi måste lära oss att säga nej utan att ha en bortförklaring, vi kan faktiskt säga "Tyvärr orkar jag inte komma på din fest för jag är helt slutkörd" eller "Tack för din förfrågan, men jag tror inte att det här uppdraget passar mig". Jag frågar alltid mig själv detta: Kommer det här att ge mig energi eller kommer det att ta mer energi än det ger? Och hur klyschigt det än låter så innebär ett "nej" till en sak/person samtidigt ett "ja" till en annan situation/person som dessutom kommer fylla på mig och mitt liv snarare än dränera mig och mitt liv. Och i slutändan är valet enkelt, självklart vill jag att mitt liv och människorna jag omger mig med ger mig energi snarare än tvärtom. En stor studie där man gjort en meta-analys av 138 olika studier och där över 308 000 deltagare analyserats visar att den största faktorn för ett långt och lyckligt liv dels är just goda nära relationer OCH att ha ständiga interaktioner med omgivningen, även i ytlig form, dvs. hälsa på busschauffören, småsnacka med grannen i hissen, konversera med butikspersonalen eller tjittjatta med den som står bredvid dig i kön. Så det gör jag så ofta jag kan!
Ibland tappar man motivationen - vad gör du när det händer?
– Kortsiktig motivationsdipp hanterar jag alltid genom fysisk träning, t.ex. en promenad eller ett gympass. Då aktiveras andra områden i hjärnan än de kognitiva funktionerna, som i mitt fall oftast brukar vara den största källorna till bristande motivation eftersom jag övertänker, analyserar och planerar alldeles för mycket. Träning ger utrymme för lekfullhet, vilket är ett grundläggande mänskligt behov som många av oss tappat i äldre ålder, och dessutom frisätts signalsubstanser i hjärnan som automatiskt ger mig en känsla av kreativitet och energi, vilket höjer min motivation igen. Långsiktig motivationsbrist hanterar jag annorlunda, då går jag in med enkla KBT-tekniker i mitt eget tänkande och försöker bryta ner orsakerna till varför motivationen är borta. När försvann den? Varför försvann den? Vad är det den försöker säga mig? Oftast handlar det om att det är dags att börja förändra vanor, arbetssätt och helt eller delvis utesluta saker som stjäl energi i stället för ger energi. Utan arbetsglädje, ingen motivation, så är det för alla människor i alla yrken. Små förändringar kan hjälpa en tillbaka i positiva banor, men det sker oftast inte av sig självt, utan detta måste vi arbeta med medvetet.
Om du fick äta lunch med en person (död/levande), vem skulle det vara?
– Just nu skulle jag göra vad som helst för att få en sista lunch med min pappa som förra året tyvärr gick bort alldeles för tidigt under plötsliga omständigheter. Ofta finns det så mycket vi vill säga till de vi har i vår närhet, som aldrig blir sagt. Frågor vi vill ställa och få svar på, kärlek och bekräftelse vi vill ge, och fina minnen vi vill dela. När folk lever tänker vi alltid att "det där kan vi snacka om sedan..", tills en dag när "sedan.." inte längre finns. Att få sitta ner med min pappa och ha det där fina sista samtalet är det enda jag önskar nu. Jag tar med mig en lärdom från detta, att aldrig mer tänka "sedan.." när det kommer till relationer. Du ska alltid säga det du har på hjärtat NU, för innan du vet ordet av kan det vara för sent.